Genbanksansvarig

Louise Westerberg, 070-311 22 03
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 

Genbanks ansökan 
kan skannas in och mejlas till
      Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.   
Eller postas till:
   Louise Westerberg
   Ormön 116
   742 96 Gräsö

Brännöfåren är en grupp får från Brännö som härstammar från Bohusfåret - det får som förr var vanliga i Bohuslän. Fåren har ett säreget utseende med lite bredare huvuden, korta kroppar och långa ben. Både baggar och tackor kan ha horn eller vara hornlösa och har ofta en ganska mjuk lockig ull. Dessa får av allmogetyp anses vara kloka och lätthanterliga, vana att åka båt till sommarbete på öar i skärgården.

Alla dagens Brännöfår kommer från Gösta Karlsson på Brännö. Gösta har haft får på Brännö under hela sitt liv och hans föräldrar och deras föräldrar hade liknande får. Gösta hade behållit en del får av ”det gamla slaget” - även om han hade andra får också. Det är från dessa (gamla slagets) får som dagens Brännöfår stammar.

Gösta hade inte köpt in nya baggar speciellt ofta, utan oftast använt egna baggar - detta berättade Gösta för Eva och Axel Davidsson (från Föreningen Svenska Allmogefår) 2004 då de var och besökte honom för att titta på fåren.

Så vitt Gösta visste var detta den enda besättningen som hade kvar får av ”det gamla slaget” i sin flock. Det fanns en del liknande får på andra öar också men där använde man baggar av andra raser. Fåren ”av det här slaget” hade blivit kvar på Brännö för att ”de är bra att ha o göra med och de klarar sig själva på öarna över sommaren”. De är snälla och tillgivna, vana att åka båt och krånglar aldrig när det gäller att komma hem på hösten. Sommartid hade Gösta ofta sina får på Stårholmen och Kroksholmen som ligger bredvid Brännö och ibland på Galterö.

I alla tider har fåren och korna varit viktiga för Brännöborna. Vid 1900-talets början hade de flesta gårdarna höns, en ko och några får.
”Smörräntejorden”/inägomarken på Brännögärde var viktig odlingsmark och därför måste alla betesdjur bort därifrån senast 1 maj varje år. Då flyttades får och kor (med båt) till utmarkerna på Brännö och Galterö eller till andra intilliggande mindre betesöar.
Galterö, som ligger precis bredvid Brännö och bara skiljs av ett smalt sund, har varit ett viktigt utmarksbete för Brännöborna, särskilt för fåren. Det finns ett par gamla vadställen, där de var någorlunda bra botten, så djuren kunde vada över. Enligt gammalt fanns även en stenlagd bro.

Vid början av 1900-talet fanns det 40 kor och 400 får som betade på Galterö.
Man hade åkrar som brukades även på Galterö och då städslades vallpojkar för att hindra att djuren förstörde odlingar och vall. Det var ju också viktigt att inte djuren tog sig tillbaka till Brännö. Nattetid kunde då djuren tas in i ”Söboa” (fårhus).

Fåren gick kvar på Galterö över sommaren för att sen vid månadsskiftet augusti-september samlas in då lammen skiljdes av och togs hem. Alla fårägare gjorde lite olika, en del tog hem alla lamm, andra bara bagglammen.

Detta sätt att hålla får bedrivs än idag på Brännö och Galterö- men nu har man ju lite olika raser och man har byggt en stenbro emellan öarna så nu kan alla fåren tas hem och skiljas ifrån och sen släpps tackorna tillbaka till de baggar som ska betäcka under hösten.

Av ullen spann man och stickade bland annat värmande tröjor, sockor och vantar där det också var vanligt att man stickade in människohår för att få plaggen mer vattenavvisande och hållbara. Man vävde också finnvävar, samt värmande ryor med vackra mönster.

Det var 2003  som Anna Yngvesdotter och Jörgen Kaldemark (som hade en liten gård i Jörlanda) fick köpa får ”av det gamla slaget” av Gösta Karlsson på Brännö.

Det är dessa 5 tackor och den svarta baggen Flor som är founderdjuren till dagens Brännöfår. En föreningsmedlem fick även köpa de sista av Gösta Karlssons får. Då köptes två gamla tackor 2021. Även dessa ingår i founderdjuren. Den ena av dessa har nu fått 2 fina bagglamm.

Fåren är ofta grå i olika nyanser, många föds mörka med vita tecken, sen grånar ullen. En del föds vita med mörka fläckar, en del är gulmagade/ mufflonteckande. Även Gråmufflonteckning förekommer.
De är duktiga mödrar som vanligen får 2-3 lamm.
Ullen är ofta ganska mjuk men ibland förekommer märghår/stickelhår - manhår. Ulltypen varierar från ryatyp, till gobeläng och finullstyp.
Storleken är ca 40-50 kg.
Brännöfåren är ofta tama och lugna. De betar ofta på bergiga öar och holmar, går gärna i terrängen och har bra fodersök.

Brännöfåren har gener från fåren av ”det gamla slaget” som förr hölls på öarna i Bohuslän. De utmärker sig genom sin kroppsbyggnad och färgteckning och har anpassat sig till de karga betena på öarna och är viktiga kulturbärare.