Roslagsfår





Genbanksansvarig

Diane Dahlberg

Nybyn
186 97 Brottby

0703-15 08 99

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Roslagsfåren återupptäcktes i början av 1990-talet när Nils Dahlbeck och Lars Englund reste runt i Sverige för att hitta färgade ryafår och behornade baggar.

 

Roslagsfår fanns förr på varje gård i Roslagen och hölls ofta på sommarbete på holmarna i skärgården. Under 1900-talet försvann de gamla fåren från gårdarna i raskt takt för att bli ersatta av mer produktiva raser och så småningom fanns bara en besättning kvar, hos Maj och Henry Jansson på Raggarön i norra Roslagen. Deras får har nämnts i gårdshandlingar sedan 1700-talet. Maj och Henry sparade alla bagglamm och höll dem tillsammans med tackorna till vintern, då alla bagglamm slaktades efter betäckningen, så kallad gruppbetäckning.

 

Ullen användes främst för husbehov. Man spann och vävde, stickade och nålband allt från strumpor, vantar och övriga kläder till segeltyg mm. Tovning var däremot inte så vanligt. Upplandsmuseét har låtit undersöka gamla "uppländska slitryor" och kommit fram till att de bl.a. har tillverkats av ull vars motsvarighet idag endast finns hos Roslagsfåret.

 

Roslagsfår är små nätta djur med smala ben, tackorna väger mellan 30 och 40 kg och en vuxen bagge ca 50 kg. Mankhöjden är i medeltal 57 cm vilket innebär att Roslagsfåren är Sveriges minsta fårras. Som de flesta andra allmogefår kan tackorna lamma året runt och får oftast ett lamm, ibland två. Trillingar är oerhört ovanligt.

 

Fåren är vita, svarta med större eller mindre vita tecken eller svartvitfläckiga. Det förekommer även lamm som föds rödbruna eller rödbrunfläckiga, men denna färg bleks till gräddvit när ullen växer ut. Baggarna har horn som oftast är stora och vida, tackorna är kulliga.

 

Ullen är av ryatyp med långa raka eller lockiga täckhår och underull. Svansen och ansiktet är oftast inte ulltäckt, även om ulliga svansar förekommer. Ullen är av varierande kvalitet och Roslagsfårens ull lämpar sig mindre för tovning då den inte krymper utan behåller sin ursprungliga struktur.

Roslagsfåren är härdiga och blir lätt väldigt tillgivna och tama. Dem är rörliga, duktiga betesdjur och äter gärna sly. Med sin nätta storlek är fåren lätta att hantera vid klippning och förflyttning.

 

Roslagsfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 1997.