De första besättningarna
Alla dagens Värmlandsfår (tidigare benämnda Skogsfår, Värmland) kommer från Bengt Sonessons ganska stora besättning, som dels var sammansatt av får från hans föräldragårdar och dels från får som han redan från slutet på 1950 talet sett på olika håll i Värmland och tagit avelsdjur från.

Under åren 1988 köpte Föreningen - Ekosofia- ( Tiskartjärn), 1991 Nordens Ark, 1993 - Jan Englund - in får från Bengt Sonesson. B Roger Strömborg, god vän till Bengt Sonesson, har under lång tid haft får från Bengts besättning. Under åren 1992-1996 togs också några typiska baggar från Hälsingland och Dalarna in i flocken, som Lars Englund och Nils Dahlbeck stötte på under sina resor då de letade efter ”färgade ryafår” och projekt ”horngumse” började.

Kännetecken
Värmlandsfåren är ofta svartgrå, men även bruna och vita förekommer. Även brokiga (skäckiga). Fåren är ganska små, (vuxen tacka väger mellan 35 – 60 kg). Slaktvikten varierar allt mellan 15- 25 kg. De får ett eller två lamm, men även trillingar och fyrlingar förekommer. De kan lamma året runt och är goda mödrar. Tackorna är oftast kulliga och baggarna är behornade, men även kulliga baggar förekommer. Ullen varierar från rya till gobeläng och finullstyp, ofta mycket finfibrig och är mycket lätt att spinna och tova. En del märghår kan förekomma. Värmlandsfåren har en god flockkänsla och är duktiga betesdjur. De blir ofta mycket trevliga och tama. Värmlandsfåren skall inte blandas med andra typer av skogsfår.

Värmlandsfåren bevaras i genbank (stambok) i Föreningen Svenska Allmogefårs regi. År 2009 fanns det totalt 2001 djur i genbanken i 174 besättningar.