De Helsingefår som finns i genbanken idag stammar från de 2 tackor och 4 tacklamm, som kom från Gun Marie Swessar, Alfta. Sommaren 1987 förärvde hon de sista djuren från en besättning hos Bröderna Olanders i Mållångstuga i Helsingland. "Fåren är av den sort som deras mor alltid haft…"

1991 var Lars Englund och mönstrade hos Gun Marie Swessar och blev då uppmärksammad om dessa hornbaggar med tillplattad hornspets. Han kontaktade då Nils Dahlbeck som då arbetade med projektet "Horngumse.

En bagge, Blaren köptes och togs ner till de Värmlämdska skogsfåren hos Bengt Sonesson i Stöllet.

Det finns även en liten grupp får till som räknas till Helsingefåren. De har hållits på Genefornby fram till 2002, ursprungligen kommer de från Boltjärn. Denna grupp av helsingefår är mycket unika då flera av dem har "skillingar på halsen"… I boken Svenska Lantraser av Håkan Hallander kan man läsa att fåren på 1800 talet hade skillinga, sågo ut som små spenar, under hakan på halsen….

Helsingefåren har en stor variation i färg och teckning, allt ifrån brunt, svart, grått, nästan vita, även brokiga förekommer.

Baggarna är behornade, men även kulliga baggar förekommer, tackorna är kulliga.

Ullen är mycket varierande och oftast av rya typ och går utmärkt att spinna.

Ofta blir de mycket trevliga och tillgivna.

De är mycket duktiga betesdjur och betar mycket gärna bark och sly.
De är härdiga och goda mödrar. De får ett till tre lamm och kan lamma året om.

Under ett år har Åsen baggen 245 Gossen Rolf använts i avel på djuren i Alfta.

Men Helsingefåren bevaras nu som egen ras i genbanken i Föreningen Svenska Allmogefårs regi och skall inte korsas med andra allmogefårs raser. Då föreningen vill bevara /skydda de unika gener som dessa allmogefår är bärare av. År 2009 fanns det totalt 643 djur i genbanken i 58 besättningar.