|
1. Vilken
ras är lämplig att börja med?
Viktigt att själv titta på olika flockar och bilda sig en egen
uppfattning. Ingen ras är generellt svårare eller lättare.
Man gör en insats oavsett vilken ras man väljer, men vissa raser
har färre individer än andra, det kan vara en aspekt när
man väljer.
Man ska välja djur som tillhör genbank. Innan du köper
prata alltid med livdjursförmedlaren i föreningen så att
djuren i besättningen är ok.
2. Behöver
man ha en egen bagge, eller kan man ordna med parning på annat sätt?
För att få stor genetisk spridning är det bättre
ju fler baggar man använder inom rasen. Därmed sagt att det
bästa är att varje grupp har sina egna baggar (fler än
en bagge är att rekommendera om antalet tackor tillåter det).
Även med tanke på de sjukdomar som finns och smittspridning
är det bättre att ha sina egna baggar. Har man ej möjlighet
att hålla bagge året runt av olika skäl är det bäst
att samverka med så få besättningar som möjligt
och i regel med samma, då har du bättre koll vad det gäller
smittspridning. Obs! ska man dela bagge så måste man ha samma
Meadivisna status.
3. Hur länge
kan baggen gå med tackorna?
I princip kan baggen beroende på humör och läggning gå
med tackorna och lammen året runt
En del av våra fårraser har dock visat sej bli dräktiga
ganska snart igen efter lamningen och har då fått lamm två
ggr samma år vilket inte är att rekommendera. Därför
brukar man släppa baggen till tackorna på hösten lite
beroende på när man vill ha larmning. (lite kan man styra)
I regel räcker det om betäckningsperioden är en månad
då får man ju inte heller så lång lamningstid
på våren. Är baggen snäll kan han som sagt gå
kvar med tackor och lamm.
4. Kan en
bagge gå ensam i en hage?
Baggen bör inte gå ensam, får är flockdjur och bör
vara minst två.
5. Vilken
ålder på lammen när man skiljer dem från tackan?
Tidigast fyra månader gärna fem. Ser man att bagglammen börjar
intressera sej för mycket av tackorna är det dags att skilja
från.
6. När
på året är det lämpligt att börja med får?
Det går bra vilken tid som helst på året. De allra flesta
säljer djur på hösten när lammen skiljts ifrån
men ibland säljs dräktiga tackor på vintern eller tackor
med lamm på försommaren. Det kanske är lättare att
lära känna djuren och komma nära dem under stallperioden
och i så fall köper man fåren på hösten.
7. Hur stor
betesyta behöver ett får?
Det beror till stor del på betets karaktär. En rekommendation
som finns för vallbete är sju tackor/hektar. På ett magrare
bete som t.ex. äng och skogsbete ska man ha färre djur/hektar.
Viktigast är att ha koll på djurens kondition och hull och
att kunna byta bete när det behövs.( se även fråga
13)
8. Foder
Grovfoder
Största andelen av fårens utfodring under stallperioden ska
utgöras av grovfoder och som grovfoder ges lämpligen hö
eller ensilage av god kvalitet, ca 1-2 kg /dag och djur. Får uppskattar
smalbladigt hö och ratar ofta stora delar av ett hö som är
alltför grovt. Om du har ett klöverrikt foder (hög proteinhalt)
är det lämpligast att ge det till tackorna under digivningen.
Tänk på att fårens magar måste vänja sig vid
fodret långsamt
Kraftfoder
Vanligtvis ges kraftfoder endast till dräktiga tackor och under digivning,
men om det finns behov ska naturligtvis kraftfoder även ges till
andra som har svårt att hålla hullet, t ex gamla djur eller
djur som av någon anledning behöver extra tillskott. Däremot
ska allmogefår naturligtvis inte flushas och ges extra proteinrikt
foder inför betäckning. Mängden kraftfoder bestäms
av individens hull och den allmänna konditionen. Det är inte
möjligt att göra en hullbedömning på ett får
enbart genom att titta på det utan man måste känna igenom
djuret. Om du inte vet hur du hullbedömer ett får på
rätt sätt måste du införskaffa den kunskapen. En
individ ska hullbedömas vid upprepade tillfällen under stallperioden,
speciellt dräktiga tackor.
Allmogefår av liten ras, t ex roslagsfår behöver inte
lika mycket kraftfoder som de större allmogeraserna, t ex värmlandsfår.
Kraftfodergivan ska ökas upp successivt och man börjar med en
liten mängd en gång per dag för att tackorna ska tillvänjas
och ökar därefter givan efter hand. Om det finns behov kan kraftfodergivan
delas upp på två tillfällen per dag.
Mängden kraftfoder som ges beror också på fodrets innehåll.
Lämpligt kraftfoder är korn och havre. Om du använder ett
färdigproducerat kraftfoder, kontrollera noggrant proteinhalten och
blanda vid behov ut det med korn eller havre. En tacka behöver 20-25%
proteininnehåll under dräktighet och digivning. En tacka som
väger 50 -60 kg kan, vid högdräktighet och digivning, behöva
400g kraftfoder per dag, eventuellt mer, uppdelat på två tillfällen.
Mindre tackor, på 30-40 kg, kanske som mest behöver 250-300g/dag.
OBS! en tacka kan väga mer för att hon är fet och mindre
för att hon är mager så var noga med hullbedömningen.
Ett allmogefår ska vara vid gott hull, inte för fet och inte
för mager.
Det är också viktigt att tänka på när lamningen
infaller. Det är skillnad på vid vilken tidpunkt det är
lämpligt att börja med kraftfoder beroende på om lamningen
beräknas till januari jämfört med om lamningen inte infaller
förrän i början på våren.
Mineraler
Under hela året ska det finnas tillgång till saltsten samt
mineraler med koppar. Inför lamning ges e-vitamin och selen enligt
föreskrift
Vatten
Fåren ska varje dag ha tillgång till FRISKT VATTEN.
Om du har frågor om skötsel av allmogefår (inte frågor
som bör besvaras av veterinär), kontakta någon i styrelsen
eller genbanksansvarig. Kontaktuppgifter finns på hemsidan. Vi svarar
gärna på frågor.
9. Hur stor
bör en vinterhage vara?
Beror mycket på underlaget. Blir det upptrampat och kladdigt är
det inte bra med tanke på djurens klövar och att parasiterna
trivs.
När man fått de första lammen är det bra om man kan
byta till en “ren” rasthage.
10. Hur stor
yta behöver ett får inomhus om det har tillgång till
vinterhage?
Enl. Djurskyddsbestämmelserna för får och get SJV, ska
golvutrymmet förutom foder häcken vara minst 1,7 m2/ vuxet djur
och minst 0,5 - 1 m2/ lamm.
Plats vid foderhäck ska vara minst 0,35m -0,45m/ djur.
11. Måste
man byta beteshagar, eller går det att hålla fåren friska
ändå med tanke på inälvsparasiter?
Betesbyte är att rekommendera. Om man har mark så att djuren
betar i hagarna vartannat år, minskar man parasittrycket och slipper
i bästa fall avmaskning.
För lammen är viktigt att det första betet de släpps
på är ett ickesmittat parasitfritt bete eller ett bete som
bara används till välkomstbete några veckor varje vår.
Ett bra sätt att hålla koll på hur mycket och vilka parasiter
man har är att lämna in träckprov för analys. Då
får man hjälp av veterinär att bedöma om avmaskning
är nödvändig. Är man med i fårhälsovården
har man två gratis analyser av träckprov per år.
12. Hur gammal
och vilken vikt bör det vara på slaktdjuren?
Lammen slaktas på hösten ungefär vid sex månaders
ålder. Vad lammet väger är bara intressant om man skickar
sina djur för slakt till ett slakteri ex.vis Swedish meats. Slakteriet
har sina gränser för vad de bedömer som en bra slaktvikt.
Slaktar man hemma för husbehov har varken ålder eller vikt
betydelse.
13. Hur ofta
bör man avmaska och vilket preparat ska man använda?
Man avmaskar tackorna på våren någon dag innan man släpper
dem på bete för att hålla så rent som möjligt
åt lammen. Det bästa är dock att lämna in träckprov
och låta en veterinär bedöma om avmaskning är nödvändig.
Träckprov kan man också ta på hösten på lammen
och ev. bara avmaska dem om det visar sig nödvändigt.
Se också fråga 13.
14. Vilken
ras är lämpligast till tovning, spinning och skinn?
Ullen varierar inom varje ras
Generellt kan man dock säga att Roslags-, Helsinge- och Värmlandsfår
har en ganska grovfibrig ull (garnet/tovade filten blir stickigare). Åsen-,
Dalapäls- och Klövsjöfår har en finfibrigare ull.
Den finfibrigaste ullen hos allmogefåren har Svärdsjöfåret
vars ull liknar finull.
Men som sagt det varierar mycket inom raserna. Var rädd om lammullen
den är alltid mjukast.
Till tovning lämpar sig alla sorter. Roslagsull kan dock vara svårtovad
då den ibland innehåller mycket grova långa hårstrån
men den går att tova.
Till spinning lämpar sig alla sorter
Det är viktigt att man själv tittar på de olika fårraserna
och pratar med fårägare för att bilda sej en uppfattning
även om ullen.
Vad gäller skinn så kan man använda alla raserna och bereda
skinnen.
|