De har fått sitt namn av skinnens användning. Man har av gammalt bl. a sytt barskinnspälsar (kasunger) av dem. Kasungen är vinterns ytterplagg till de flesta sockendräkterna i Siljanstrakten t. ex. Moras och Orsas. Detta bärmade ytterplagg skall ha ett bräm, ( d v s kanten vid knäppningen fram och kanten runt handlederna,) med franslammskinn.

En del lamm föds med denna mycket speciella lock, de har en lång mycket vacker päls av rya typ, där de långa staplarna slutar i den lilla korkskruven i toppen. Denna diameter är mindre och korkskruvslocken är högre och mycket lättare än hos ett förädlat ryalamm. På ett skinn från ett förädlat ryalamm så hänger fransen tungt ner och är för grov.

Dala Pälsfåren har blandull men ryatypen överväger. Ullen är då lång, vågig eller rak med rikligt med mjuk botten ull dock med en grannare ullfiber (mindre diameter- finfibrigare) än hos det förädlade ryafåret. Även om ullen mestadels uppvisar ryatyp så är fällarna sällan enhetliga. Man kan ofta hitta alla de tre vanliga ulltyperna, rya, gobeläng och finull på ett och samma får. Enstaka djur har övervägande gobelängull. Ofta ses mycket märghår. Manhår på gumsrnas halsar och bogar kan förekomma.

Dagens ryafår är en förädlad produkt av dala pälsfår (och norsk spelsau) och har en kraftigare lammfrans som ej lämpar sig till kasungens bärm.

Dala Pälsfåren skulle troligtvis varit utrotade om inte familjen Bergström, i Åsen, Älvdalens socken hade haft dem kvar 1976, när en av föreningens medlemmar efter långt sökande fann sin barndomsfår och lyckades förvärva några av dem. Att de är av gammal stam vet man bl. a genom det karaktäriska lammskinnet, som finns bevarad ibland annat gamla dräkter och fällar.

När ursprungs flocken hos Bröderna Bergström skingrades så gick större delen till Magnhild och Vilhelm Umaerus, Floberga, Harbo och även till Alf Norin i Strängnäs.
1996 fann man även några gamla tackor och en gumse hos Bruno Niss i Sörsjön, baggen togs tillvara och döptes till Weit (betyder vit på dalmål) och verkade hos Britt Norlin i Mora i många år. Ett flertal tackor finns fortfarande kvar efter Weit.

Dalapälsfåren har alla de för allmogefåren utmärkande dragen.
Så som liten storlek, kulliga tackor (horn rudiment förekommer) och behornade baggar, kort svans som i unga år har ull men ofta blir kalare vid högre ålder.
De är oftast vita men det förekommer att det föds mörka lamm men de bleknar ofta vid stigande ålder. Mörka fläckar i ansiktet och på benen är förekommer.

God hälsa, härdighet och goda modersegenskaper är utmärkande för Dala Pälsfåren.
De har också en mycket utpräglad flockkänsla, det finns alltid en ledartacka med hög rang och en "vaktmästartacka" med låg status i flocken.

Dala Pälsfåren är UTROTNINGSHOTADE - de bevaras i genbank i föreningen Svenska Allomogefårs regi.År 2009 fanns det totalt 317 djur i genbanken i 27 besättningar.

Så vill man göra en insats så köp dala pälsfår, de har de är mycket unika får vars gener inte får försvinna.

Baggen Weit

Dessa dala-pälsfår finns på Vallby Friluftsmuseum i Västerås