De första besättningarna
Den nu största gruppen av skogsfår från Dalarna är från byn Åsen i Älvdalen socken. Här var det framför allt tre gårdar som under många år bevarade skogs- får utan inblandning. Dels var det Margit Allringer, född 1918, dels syskonen Spritt Anders och Helny, födda 1909 och 1905.

Dessa tre gårdar hade alla fäbod i Floj, som idag drivs av Anna Axelsson och Robert Gunnerus. Ett ställe som tidigare drevs av Sven Nilsson som på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt restaurerat fäbod- stället och bor där om somrarna med sina får, kor och höns.

Fram till 1990 gick flockarna från de tre gårdarna tillsammans på fäboden på sommaren. Tackorna hade sina lamm med sig och baggarna skiljdes inte ifrån tackorna förrän man återkommit till bygden efter sommarens fäbodliv. Betäck- ningen var då redan avklarad och man sparade sällan baggarna över vintern. Lamningen skedde hemma i Åsen, men om en bagge av någon anledning spar- ades blev det ofta lamm på fäboden nästa år, eftersom tackorna blir brunstiga igen snart efter förlossningen.

1988 sålde Helny sina får till Sven Nilsson, som sedan sin ungdom tillbringat alla somrar i Floj. Sven har i sin tur sålt en del får bl a till Börje Nordin i Åsen.

1990 sålde Spritt Anders får till Börje Andersson, Åsen. 1992 sålde Spritt Anders de sista fåren som förärvdes av Eva och Axel Davidson i Tällberg som nu även köpt in en del av fåren från Börje Andersson.

1994 sålde Tysk Margit Allringer sina får till en familj i byn Garberg i Mora. Dessa kom under sommaren 1995 att få sina hem hos Monica Simonsson, Hackås. I denna flock finns anlag för mycket vackra horn.

Kännetecken
Åsenfåren utmärks av sin härdighet och sina goda modersegenskaper, de är små (tacka ca 35-40 kg och bagge ca 50 kg) och viga och försörjer sig bra i skogen på sommaren.

Tackorna kan lamma året runt, det förefaller som om brunsten mer styrs av när- ingstillgång än av årstid och ljus. Unga tackor får ofta ett lamm åt gången och de lite äldre ofta tvillingar. Trillingar förekommer i undantagsfall. Djuren blir påfallan- de tillgivna. Ullen varierar mycket, dels från individ till individ och dels på en och samma individ, som kan uppvisa ull av blankaste rya till finaste vadmalsull. Ullen är mycket lättarbetad och passar bra att spinna och tova med.

Lammen föds i allmänhet svarta eller viltfärgade, ofta med vita tecken. Eftersom de ljusnar allt eftersom så varierar färgerna hos en flock med individer i olika åldrar, från svart och grått till vitt och inslag av brunt. Svansen är kort och ibland kal. Baggarna kan få mycket stora horn men även kulliga baggar förekommer. Tackorna är kulliga även om det ibland kan förkomma små hornknoppar.

På somrarna gick de på fäbodsbete och vintertid hölls de inomhus i små trånga ladugårdar och fick hålla tillgodo med sämre näringsfattigare hö än korna och hästarna men bättre än getterna.

De bevaras i genbank i föreningen Svenska Allomogefårs regi. År 2009 fanns det totalt 1182 djur i genbanken i 92 besättningar.